3 saker jag stör mig på.

1. Jag hatar detta samhälle och dess klassskillnader. Ni som säger att det inte finns klassskillnader i Sverige kan ju ta en stor funderare. Att vissa som sliter så sjukt mycket på sitt jobb, som gör mycket viktigare insatser än vissa andra, får sämre betalt? Varför är det så? det gör mig förbannad. Att man kan sitta och tjäna flera hundra tusen per månad på att blogg etc? ja, jag vet att pengarna finns på internet. Men egentligen, hur sjukt låter inte det? Att man kan tjäna så sjuka pengar på några annonser. Fine, det är jävligt bra må jag ju säga. Men om vi tänker så hära. En undersköterska (som jag ska utbilda mig till) får kanske cirka 16.000 innan skatt i månaden (om de jobbar 100%, som inte alla kan göra eftersom det är rätt slitsamt. Sedan rätta mig om jag har fel, men det är bara på ett ungefär hur mycket) 16.000.. det är ungefär vad alla "bloggare" gör av med på en vecka på shopping osv. Det är vad en annan måste klara sig hela månaden på. Fast det som är ännu värre.. det är vi, som går på bidrag. Yees, jag är en sån jag som gör det. Inget jag vill, vem vill det egentligen? man vill väl kunna tjäna sina egna pengar och inte få av staten? Men vad gör man inte.. När det inte finns några jobb att få. För i dagens samhälle ska man helst ha arbetserfarenheter OCH en utbildning. Jag gick estet på gymnasiet, så jag har egentligen ingen utbildning. Men inte tänkte jag på det när jag var 15 och var tvungen att välja vad jag ville med mitt liv. Hade det varit nu hade jag ju såklart valt en annan linje som var mer jobbförberedande. Sedan när man har tagit studenten så är det inte säkert att man har erfarenheter inom arbetsmarknaden.

Det jag vill komma fram till är att jag hatar denna klasssamhälle vi bor i och jag hatar denna arbetslösheten. (och kom inte och säg nu, men sök jobb då. Ni anar nog inte hur många jobb jag har sökt)

2. Sura busschafförer. Okej, det är inte mitt fel att ni införskaffade att man inte fick betala kontant på bussarna. Vi bor faktiskt i lilla Sundsvall, tror ni det behövs? Ja, man kna betala med kort. Men om man inte har VISA då? (då är vi tillbaka på punkt ett, utan inkomst får man inte skaffa VISA) Sedan måste ni vara så otrevliga? är väl inte mitt fel att erat system inte alltid funkar när man ska ladda på kortet på internet, också kommer inte pengarna in på kortet? blir inte sur på mig... jag har gjort allt rätt. Sedan lönar det faktiskt sig att vara lite trevlig mot era kunder. Om inte, byt jobb!

3. Arbetsförmedlingen, okej. Vad hjälper ni oss med egentligen? Ge oss jobb? Vart är mitt jobb då isåfall? Jag är endast inskriven för att jag ska kunna få någon ersättning, för söka jobb kan jag göra själv. Jag tror inte ni bryr er egentligen, det är erat jobb. Ungefär som en psykolog, deras jobb. Jag tror inte någon av mina förra psykologer egentligen brydde sig. För de känner inte mig, ja visst om man pratar ens problem så känner de en lite. Men inte riktigt känner. Ungefär som arbetsförmedligen, fast där läser de ens CV och det räcker väl. Va fan sätt in oss på massa kurser och på jobbcocher för då får vi något att göra och då har ni gjort något bra. Bra va? Nej, det tror jag inte riktigt på. Ni gör inte mig något bra, jag går bara på era möten för att jag måste inte för jag vill.

Klagosam tjej tänker ni.. Nej, bara ren sanning!